Ingegerd’s Neighborhood

Great moving story about a woman's way to veganism.

Ibland blir jag bara så trött på folk. Jag är jämt ute och letar nya kompisar både online och i verkliga världen, och ofta (inte alltid, lyckligtvis - ni vet vilka ni är) är de som delar mina intressen värst. När jag besöker forum, communities, grupper, anslagstavlor mm hittar jag bara diskussioner som ger mig huvudvärk. Självutnämnda experter läxar upp andra för att de - påstås det - har gjort något fel eller inte gjort det de ska och så vidare. Varför kan vi inte bara hålla ihop? Varför måste vi ge oss på varandra? Med "vi" menar jag naturligtvis "dem". ;)  Suck. Jag verkar ha råkat in i en riktigt dålig period just nu. 

Sometimes I get so tired of people. I keep looking for new friends online or offline and many times (fortunately not always - you guys know who you are) the ones who share my interests are the worst. When I go to forums, communities, groups, message boards etc, I seem to run into threads that give me a headache. Self-appointed experts are telling others off for allegedly doing something wrong or not doing something they're supposed to do and so on. Why can't we just stick together? Why do we have to stab each other in the back? By 'we', naturally I mean 'they'. ;) Sigh. I seem to have hit a really bad patch right now.

Great article. Sometimes the world seems to conspire to make you feel exactly that way.

Jag skrev just på här. Kan inte du göra det också?

I just signed this. Would you like to do it too?

I just signed this. Would you like to do it too?

about something that wasn’t supposed to happen. What do you do when you find out things that are too hard to cope with? When your life get shattered? At the moment I don’t know what to do.

Jag är totalt knäckt. Igår fick jag riktigt dåliga nyheter, inte bara en gång utan två och jag är fortfarande i chocktillstånd. Kan inte berätta så mycket om det, vet inte ens allt som hänt i det ena fallet och kommer inte att få veta exakt vad konsekvenserna blir i det andra. På sista tiden hade jag lyckats hålla mig på ganska gott humör, men nu är jag helt förstörd. Jag vet inte varför vi alltid måste ha sån otur.

I'm devastated. Yesterday I had really bad news, twice over and I'm still in shock. Can't tell you too much about it, and I still don't know the full circumstances in one case and won't know for a while yet, the full consequences of the second. Lately I'd been managing to stay cheerful, but now I've just fallen apart. I don't know why we always have such bad luck.